Vi mot älven.
Kategori: Poesi
Vi samlades för berusning, ord och värme i kylan.
Mot skogen vandrade vi in i den vackra natten som lyste av månskenet.
Älven som sjöng ännu en vacker sång om mod och kärlek lockade våra unga hjärtan.
Vi dansade till melodin av denna sång den natten och gick ner i vattnet.
Mot strömmen blev vi alla offer med ett gemensamt sista andetag av luften ovanför.
Älven ropade aldrig på hjälp åt oss, de hjälplösa, de som så enkelt låtit känslorna ta över.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Vi glömdes den natten och alla våra tårar blandades ut i det kalla vattendraget.
Mot tomheten gick vi tillsammans och dansen blev till ett evigt vandrande.
Älven förvandlade oss till döda och försvunna den höstnatten.
Vi kommer, och hade ändå en dag alla blivit bortglömda, när tiden utrotat allt dåvarande liv.
Mot ingenting är vi påväg förevigt, tillsammans, vi som ändå skulle gått åt olika håll.
Älven viskade betryggande att den alltid skulle finnas kvar som vår grav.
