Rouge
Kategori: Poesi
Låt oss inviga maskeraden igen.
Du lägger en hand på din kind.
För att dölja färgen du fått.
Samma färg som slagfältet efter kriget.
Samma färg som dina ögon efter kvällen.
Samma färg som blodet som just lämnat kroppen.
Så på grund av alla minnen,
Lämnade hen allt nu ikväll.
Ett enkelt farväl var för mycket av er att begära av en person som förlorat allt.
Visst är det en vacker värld vi lever i.
Egoismen genomsyrar allt.
Även om medmänskligheten behövs.
Och alla färger i världen blev densamma,
Som slagfältet i en persons inre.
Som färgen på gravstenens text.
